Ditten och datten...

Det är ingen underdrift att säga att jag igår kväll drabbades av en smärre panik-attack när jag insåg att JAG HAR INGET JOBB OM EN MÅNAD! Okej, jag börjar ju plugga, vad det nu än blir, så jag får förvisso studiebidrag - men räknar man med att jag får 7900 i månaden (som när jag pluggade i Borås) så går jag ca 500 kr minus varje månad efter att lägenhet+ränta+räkningar är betalda. Då har jag inte ens räknat med mat och SL´s månadskort... Huvudet säger mig att jag får ta mig i kragen och gå ut och skaffa mig ett extraknäck som vanliga studenter gör. Mina sociala fobier säger "fat chance!". Oh sweet angst, thy name is Linnéa...
Förut var jag helt inställd på att fixa något extrajobb i butik (typ HM, Zara, Topshop eller nåt) men efter att i åratal ha hört från kompisar och bekanta som jobbar i butiker hur de blir bemötta av kunder på daglig basis är det så att man tappar all tro på mänskligheten. Dessutom behöver jag något som involverar hjärnan lite mer. Även om jag får hjärngympa och kreativitet från skolan tror jag att jag kommer att behöva något mer stimulerande i jobbväg än vad en kassabiträdes-tjänst kan tillföra. Samtidigt: ett jobb är ett jobb, och jag är inte i position att vara kräsen.
Jag känner också att jag äntligen står inför chansen att kunna införliva idéer som jag gått och sugit på länge nu. Läget är perfekt: inget fast jobb, massa fritid, världen står öppen under mina fötter och allt det där. Jag är 80-talist i själen, vill göra tusen saker och helst samtidigt, vara min egen och se mig omkring i världen samtidigt som jag är fast förankrad i min dyra bostad som jag inte vill sälja för jag trivs så bra, med min pojkvän som är fast förankrad i sitt jobb och inte känner något trängande behov av att släppa allt och flytta till andra sidan jordklotet.
Några spontana förslag eller uppmuntrande ord?