Odaiba

Här kommer lite bilder från när vi var i Odaiba och kollade läget. Odaiba är alltså en konstgjord ö i Tokyos bukt dit man åker med monorail, och till stor del  fortfarande under bebyggelse. Här finns bland annat ett ganska känt varuhus -Venus Fort- som är byggt som en kitschig italiensk by komplett med retro-bil-museum och ett himlavalv som skiftar i dagsljus, solnedgång, natt och soluppgång med ca en halvtimmes mellanrum eller nåt. Onekligen en upplevelse.

 Det ser inte mycket ut för omvärlden, men ni skulle bara veta...

På bottenvåningen inhystes även "Kawaii Paradise", fullkomligt fantastiskt och aningen kräkframkallande. Det var något slags förnöjelsecentrum i sig med en massa spelmaskiner och purikura-bås (och det var här som jag o liva verkligen slog klackarna i taket -de bilderna ska ni få se när jag väl lyckats scanna in dem!).
Tyvärr tog jag inga bilder, utan satsade på att föreviga vad som inte skulle kunna kallas något annat än en syratripp, i filmformat istället, men av okänd anledning kan jag inte ladda upp filmerna här på bloggen. Jag kan ju naturligtvis försöka beskriva det ändå: Tänk er rosa. Rosa väggar, golv och tak. Olika rosa nyanser som tuggummi och cerise, lägg till schablondekorationer i glassiga pasteller i form av hjärtan och ränder på alla dessa ytor. Även denna stora lokal är inredd som någon slags liten by, mer i stil med pastellandskapet i Edvard Scissorhands eller varför inte Willy Wonkas fabrikslandskap i Kalle och chokladfabriken, stora fejkträd, husfasader och allt. Tänk er att personalens kläder ser ut på samma sätt, fast med glittriga detaljer och höga knalliga plommonstop och en stor HelloKitty som springer runt och kramar de yngre besökarna. Det hela toppas av med lite psykadelisk plingande musik på hög volym och en stor hello kitty-fontän som sprutar såpbubblor.

(Vi var där en kvart efter att de öppnat, typ elva på morgonen, faktum var att vissa butiker fortfarande höll på att öppna när vi strosade runt där. ifall ni undrar varför det är så tomt... det var betydligt mer folk när vi åkte hem vid fyra-tiden.)